älskade vän
För några dagar sen hände det nåt alldeles speciellt.
Jag kan ta det från början..
När jag var liten, runt 4 år
hade jag en vän
Hon hette emelie och var döv.
Vi var allra bästa vänner och lekte dag efter dag
Men vad jag inte visste var att jag var den enda hon hade
Tiden gick och hon flyttade 3 mil ifrån mig och vi sågs inte lika ofta
(efter ett tag sågs vi aldrig)
Ja i alla fall, för några dagar sedan fick jag ett mail
"är du julia?"
Jag visste ju inte ens att hon mindes mig.
Vi pratade lite och hon fick min msn.
Det här värmer verkligen mitt hjärta
och dikten hon skrivit var det finaste jag någonsin läst.
Kan inte riktigt förklara hur det känns
Men att se henne skriva om alla saker vi gjort
och att jag sista gången vi sågs sa
Jag älskar emelie så
och att hon minns är otroligt.
" - Jag trodde inte ens du mindes mig."
" - Hur kan man glömma det bästa i sin barndom?"
Jules
I have never forget you, Julia :)