du stack ett hål i min kevlarsjäl
Du ringde. Fast du kanske inte borde. Det borde ta slut. Jag vet det. Jag vill inte att det ska ta slut. Men du trycker ner mig längst ner i botten. Jag känner mig ingenting värd. Och jag får dig att känna likadant.
Och du sa att jag fick dig att känna dig värdelös
Jag vet hur väl det stämmer men jag kan inte vara mig själv med dig.
Kan du se på mig när jag är lycklig?
Det känns som det var en evighet sen.. Och jag vet ju att livet går vidare utan dig även om tvivel finns då och då. Men nånstanns måste jag ju få skriva hur det känns utan att ösa allt över mina vänner som nog snart inte orkar lyssna mer. Det känns bara som att vi har ju gjort det här 2 gånger förut, vi har redan gått igenom det och vi vet hur det slutar. varför tänkte jag inte på det mer. för jag inte kunde motstå dig igen. och igen. och tyvärr, igen. jag vet hur det blir och jag vet hur mycket vi sårar varandra. jag önskar du kunde låta mig vara. att du kunde sluta nässla dig in i mitt huvud varje sekund av dan. att jag skulle slippa sitta på lektionen och vara sur över att du inte är där. över att du inte hejar. över att du inte ens ser mig. och vore jag modig skulle jag gå fram till dig och prata. men jag kan inte, för jag kan ingenting. ingenting känns enkelt eller självklart.. jag försökte prata med dig men allt som kom fram var glada ord och skratt. det var inte alls så det kändes inuti mig. inuti mig dog jag. och du har ingen aning.