i'm glad i didn't die before i met you

Nej den här dagen tycker jag inte om. Eftermiddagen visade sig att den skulle varken
bli bra eller som jag tänkt mig.  Kanske var det tjafset eller så ville solen helt enkelt inte
ända in i mig. Vissa dagar blir det såhär och jag erkänner mer än gärna att de kommer
mer sällan än vad de brukade göra.

Du frågar hur jag mår och jag vill inte ljuga.
Vill inte säga att allt är bra när det inte är det.
Inte för dig. Jag hade lovat att aldrig mer ljuga för dig.
Som vanligt hittade jag inte orden jag sökte
och det kändes till slut som att du bara ville veta
för att få veta. Inte för att du brydde dig. Så jag sa
ingenting. Egentligen är jag nog glad
det är bara det att léendet sitter lite längre in
en del dagar. Imorgon har jag det på läpparna igen

Bråket vid bussen kändes som ett av många (som jag iofs kan leva med..)
Men jag kan inte bara bråka med dig och sen glömma det.
Du kanske kan det men jag är ledsen, så fungerar inte jag.
Jag är en ältare, en grubblare som släpper saker alldeles för sent.
Det som kan göra saken lite jobbig är att Alla småbråk som vi har,
det blir ett antal varje gång vi är, lägger jag på minnet och sen
när natten kommer så finns dem där igen och stöter.
Jag tänker, är det mitt fel? Är det någonting jag kan göra annorlunda?
Även fast jag vet att det inte spelar någon roll!
Att du älskar mig ändå.. så är det ju inte det lättaste i världen
att bara glömma..

Jag vet inte varför jag gör som jag gör
men jag vet/tror/hoppas att du tycker om mig för den jag är.
För du ska veta hur mycket jag tycker om dig Filip.


Jules