jag rear ut min själ

fick veta att farfar ligger på sjukhus nu. farmor hade ringt, hon lät lättad. jag förstår henne.
det är ett tungt jobb för en 84 åring att ta hand om sin man. pappa sa att han nog skulle åka
dit. jag förstår ju om han vill säga hejdå. jag sa att jag kunde följa med för det kommer kännas
konstigt att aldrig få ses en sista gång. pappa sa att det nog skulle bli förskräckligt att
vara där. så jag kanske blir hemma trots allt. jag känner dig ju inte farfar.
ni bor så långt bort. men jag älskar dig trots allt. du blev alltid så glad när vi kom och hälsade på.
och jag känner hur tårarna bränner i ögonen nu. jag vet att jag kommer sakna
att ha en farfar. och jag kommer tycka så synd om farmor som blir ensam nu.

jag skulle inte ha börjat skrivit om det här.. nu vart jag ledsen ändå..
fast jag inte ens känner dig.
men farfar, var inte orolig. för himlen kommer ta hand om dig snart.
och vi älskar dig vart du än tar vägen.

sprang livet ur mig efter träningen idag också.
kanske hade det varit skönare att springa om jag fått veta det här innan.
nu orkar jag inte sitta här mer.

det är fyra månader med fille och jag är glad över det.


Gray's anathomy nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback