vem gav dig rätten att säga vem jag är?
Jag vill så gärna låtsas att jag har gått vidare.
Att jag inte tänker på dig hela jävla tiden.
Att min blick inte söker efter din.
Att min hand inte saknar att bli värmd.
Att jag inte saknar dig.
Men jag biter ihop, varje dag kämpar jag på och jag är stolt över mig själv.
Och dom säger att tiden läker alla sår. Men det här känns som cancer.
Det äter upp en inifrån. Kan man bota cancer?
Det enda jag vet är att det ska vara bättre såhär.
Du är lycklig nu, det är fan det enda jag vill.
Även om jag kanske inte är det, för när man känner
sig ensam, då känner man sig inte lycklig.
Jag kan inte vara både ensam och lycklig.
Kan inte ens vara själv och lycklig. Inte utan dig.
Men jag antar att det är värt att må såhär bara du är glad.
jag önskar verkligen att jag inte kände såhär
Nada surf - Always love, gammal goding