i'm glad i didn't die before i met you

Nada surf - always love
Takida - Curly sue
Chantal - it feels like home to me
Jason mraz - remedy i won't worry



OCH MAMMA RINGDE HEM IDAG

ibland känns det som om jag inte har en enda person i hela världen.

alla bara försvinner. lämnar. orkar inte mer.

Jag vill så gärna låtsas att jag har gått vidare.
Att jag inte tänker på dig hela jävla tiden.
Att min blick inte söker efter din.
Att min hand inte saknar att bli värmd.
Att jag inte saknar dig.


Men jag biter ihop, varje dag kämpar jag på och jag är stolt över mig själv.
Och dom säger att tiden läker alla sår. Men det här känns som cancer.
Det äter upp en inifrån. Kan man bota cancer?

Det enda jag vet är att det ska vara bättre såhär.
Du är lycklig nu, det är fan det enda jag vill.
Även om jag kanske inte är det, för när man känner
sig ensam, då känner man sig inte lycklig.
Jag kan inte vara både ensam och lycklig.
Kan inte ens vara själv och lycklig. Inte utan dig.
Men jag antar att det är värt att må såhär bara du är glad.

jag önskar verkligen att jag inte kände såhär


Nada surf - Always love, gammal goding

Alltså. När jag är ensam, då är jag fan inte mycket att ha.
Klarar ju inte ens av den lätta saken som att komma på något att blogga om.
Det enda jag vet, är att det kommer bli en sjuhelvetes sen-sommar/höst.


8/8 - Parksommar (Moneybrother, Säkert!, Salem al fakir)
9/8 - Håkan Hellström
12/11 - Lars Winnerbäck Fyrishov
22/11 - Lars Winnerbäck Annexet

och vet ni, i'm having the time of my life

Hej ho!  Igår var jag med Sofie (som förövrigt ligger och sover i min säng.)
Underbara människa. Med henne kan jag prata om nästan vad som helst
även fast vi nästan aldrig ses. She kinda' saved me.

Idag blir det jobb och ikväll en hel del lekar med det coola gänget

varför känns det som att
precis alla försvinner ifrån mig?
det kanske är min nya attityd.
ska ta bort den igen.


bye /elvis

Försöker. Har verkligen försökt. Bara glömma.
Det är ju den enda jag vill.

100% blir till 90% som blir till 80% och där har jag stannat nu.
80% av dagen rullar minnena förbi framför mina ögon.
Det spelar ingen roll vad jag gör, eller vad jag vill känna längre.
Tänk att det ska vara så svårt att lé. Lé och verkligen
mena det .

Jag har slutat känna, jag känner ingenting.
Det enda jag känner mig är tom.
Tom på känslor, tom på kärlek.
Det är en ny känsla för mig
jag är inte van att inte tycka om.
Och jag har förändrats, jag säger
vad jag tycker och står för det.
Även om det kanske inte är smart
och kanske inte gör mig populär.
Kanske behöver jag inte vara populär längre.

Kanske behöver även jag vara tom ibland, men efter en månad och
6 dagar känns det som att den här tomheten ska äta upp mig inifrån.

smile like you mean it



Imorgon, grönalund med vänner. Ska bli så jävla kul.
Finns risk att det kommer bli den bästa dagen på
hela sommaren. Behöver något sådant att minnas.

Jobbade bara tre och en halv timme idag. Helt okej.
Åkte hem och nu ska jag sova. G u d så skönt.
Och laga en ordentlig middag till mig själv.
Tänk så mysigt allt hade varit om jag slapp göra det ensam.

Kanske ska D komma på besök ikväll. I sure as hell hope so.
Vill inte vara ensam här en hel kväll men orkar samtidigt inte åka härifrån.

Nu blir det OC och förhoppningsvis lite sömn!


ps, jag är världens sämsta kompis!
skulle åka och bada med sigge med tio
färjan på morgonen och så vaknar jag tio
över elva.. fyfan så dum jag kände mig
(det var helt enkelt ett tydligt bevis på att
jag har sömnbrist just nu) men oh god
ja hatar mig själv ibland..


Allt jag vill är att skratta lite till
Mamma, jag saknar dig

Tredje gången jag börjar på det här inlägget nu. Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva om.
Eftersom jag inte vet vem som läser. Jag vet inte om du läser. Det bör ju vara så att du slutade
när det du-jag försvann. När vi inte längre var vi. Men jag undrar, om du kanske också undrar
ibland. Undrar hur jag mår. Och ibland kanske du undrar om jag ibland undrar hur du mår.
 Om du inte läser så kan jag skriva precis vad som helst. Om du läser blir mina ämnen allt
mer begränsade. Det allra bästa vore att jag kunde skriva om allt det som fortfarande gör
så jävla ont. Såret som fortfarande är så öppet och som svider så fort någon nuddar.
Jag såg dig på stan idag. Du gick så oberört förbi med två vänner. Inuti mig brann det.
Det var liksom inte som att känslorna brann. Det kändes som att någon tog en tändsticka
och drog den igenom hela magen och jag kände hur illamåendet smög sig fram.
Du gör mig sjuk för i helvete. Du hra inte ens någon rätt att göra mig sjuk. Jag vill inte att
allt jag tittar på ska påminna mig om dig. Jag vill inte reagera på precis allt för att det känns
som att du är så nära. 
Och när jag får frågan: saknar du honom? Blir svaret åter igen: varje dag.


jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig
och jag skulle sagt Jag Älskar Dig men min stolthet kom ivägen
du eller jag vem är konstigast? är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas varje dag
jag förstår inte kärlek, inte det minsta

en gammal goding som aldrig dör